Betalning ger inte fler organdonationer

På SVD:s debattsida idag skriver Henrik Hall, vice ordförande i Moderta Studentförbundet, att ekonomisk ersättning skulle öka antalet organdonationer. Henrik Hall har är helt fel ute. Donationsviljan i Sverige är den högsta i Europa. Nästan exakt hälften av alla njurtransplantationer under 2012 har genomförts med en levande donator vilket borde utgöra ett tydligt bevis för den höga donationsviljan hos befolkningen. Det finns inga tecken som tyder på att betalning skulle öka antalet levande njurdonatorer.

Situationen skulle kunna bli absurd om exempelvis om en av familjemedlemmarna passar som donator och får 300 000 kronor medan övriga i familjen som genomgått utredning förblir ekonomiskt ”lottlösa”.Ersättning för förlorad arbetsförtjänst och andra kostnader ska ersättas i sin helhet och donatorn ska också visas en innerlig uppskattning av sjukvården för sin insats. Övriga ersättningar får inte förekomma som kan tolkas som påtryckningsmedel. Detta är strikt reglerat i ett EU-direktiv som Sverige har anslutit sig till. Som mottagare av en njure från en levande donator skulle det kännas mycket konstigt om donatorn enbart ställt upp för pengarnas skull. Idag vet vi att alla njurdonationer sker enbart på grund av kärlek och omtanke.

Inga andra länder i vår omgivning betalar pengar till levande givare eller till dödsbon då organen doneras från avlidna givare. Det är dessutom förbjudet enligt lagstiftning i Europa och de flesta övriga länder i Världen.

Sveriges låga donationssiffror med organ från avlidna hänger ihop med brist på resurser inom intensivvården och osäkerhet hos den medicinska professionen hur regelverket ska tolkas då det finns en möjlig avliden donator.

Pengar löser inte alla problem som Henrik Hall i Fria Moderata Studentförbundet uppenbarligen tycks tro.

Äggdonation bör inte ha något pris

I en ledare i GP den 6 mars tar Maria Haldesten upp frågan om ekonomisk ersättning till kvinnor som donerar ägg till andra kvinnor som inte kan producera egna ägg. Anledningen till uppmärksamheten i GP är att den politiska majoriteten i Region Skåne vill höja ersättningen från 3000 kronor till 10000 kronor i syfte att locka fler att bli äggdonatorer.I Sverige och i stora delar av övriga världen finns en tydlig lagstiftning som förbjuder all ekonomisk ersättning i samband med donation av organ. I det sk EU-direktivet för donation av mänskliga organ som Sverige har ställt sig bakom står det inskrivet i artikel 13 mycket tydligt att all ekonomisk ersättning till levande organdonatorer inte är tillåtet, utöver klart verifierbara kostnader.Donation av ägg och spermier bör vara likställt med donation av andra livsviktiga organ. Det borde således vara ganska lätt för politikerna i Skåne och i övriga landet att inse att äggdonation är en gåva precis på samma sätt som då en njure doneras från en levande givare. Det finns andra sätt än att locka med pengar som kan få fler att donera sina könsceller

Fler donationer under 2011 - men inte tillräckligt

Under 2011 genomfördes det allra högsta antalet organtransplantationer någonsin i Sverige, totalt 744, vilket är en ökning med 15 procent jämfört med föregående år. Framför allt är det njur- och levertransplantationerna som ökat. Totalt 143 avlidna personer donerade sina organ under förra året. Dessutom donerade 188 levande givare sin ena njure eller del av levern. Men behovet av organ är fortfarande stort, 762 människor väntar i dagsläget på en eller flera organtransplantationer (1 januari 2012).

Det här är en mycket positiv utveckling som visar att Sverige är bra på transplantationer. Fortfarande har vi dock en låg andel av donationer från avlidna i jämförelse med många andra
länder, trots ökningen under 2011. Norge har exempelvis betydligt fler organdonationer än Sverige. Varför?

Befolkningens vilja att donera organ är den högsta i hela Europa så det borde kunna utföras betydligt fler organdonationer i Sverige. Den höga andelen av levande njurdonatorer, nästan 50 procent, är ett tydligt bevis för svenskarnas donationsvilja.

Det är mycket viktigt att poängtera att det fortfarande krävs kraftfulla insatser som ökar
antalet organdonationer. Bland annat behöver regelverket ses över så att alla som vill donera får möjlighet till det. Så är inte fallet idag. Allmänheten måste även få tillgång till information kontinuerligt om betydelsen av att man gör sin vilja till donation känd. Då först kan vi kanske ha lika många donationer i Sverige som man har i exempelvis Spanien eller i Norge.

Den privata vården ökar inte individens valfrihet

Individens valfrihet är viktigt och måste alltid värnas. Detta gäller inom många områden. Säkerligen anser de allra flesta att det är självklart att man själv väljer sin tandläkare, vårdcentral eller barnens skola på samma sätt som man väljer den butik som man handlar i. Många personer som deltar i opinionen, både inom politiken och inom journalistkåren, har fram tills nu hyllat den privatisering som sker inom den offentliga sektorn. Akutsjukvården och äldrevården har fått nya privata aktörer som tar över mer och mer av verksamheter som drivs av kommuner och landsting. Det finns många personer som av ideologiska skäl inbillat sig att privatiseringen ökar valfriheten för den enskilde individen. Om man har den uppfattningen har man nog inte riktigt fattat vad det handlar om.
Peter Wolodarski på DN har fram tills nu haft den här grundsynen, men verkar nu vackla i sin övertygelse sedan den ena skandalen efter den andra avslöjas vid företaget Caremas äldreboenden. Detta framkommer i dagens söndagskrönika i tidningen.
Jag har aldrig förstått hur man kan inbilla sig att individens valfrihet ökar om det kommer in en ny aktör som tar över en befintlig verksamhet. Det är samma vård som ska bedrivas, med den enda skillnaden att kommunen eller landstinget har bjudit ut verksamheten till den som kan göra det billigast.
Jag har alltid hävdat att man får det som man betalar för. Ett kommersiellt arbetande företag som ska generera intäkter till vinster och bonusar tittar i första hand på sina kostnader för att kunna maximera vinsten. Detta är den enda orsaken till att Carema och andra privata vårdgivare har hamnat i blåsväder. Konkurrensutsättning kan i många fall vara bra om man konkurrerar om kvalitet och inte om kostnader. Orsaken till alla vårdskandalerna är bristande kompetens och kunskap hos de politiker och tjänstemän som sätter upp ramarna för upphandlingen. Svårare än så är det inte.

Förnedrande språkbruk
Till sist vill jag uppmana till ett förändrat, icke förnedrande språkbruk, då äldrevård diskuteras. Blöjor används till små barn. Vuxna använder inkontinensskydd. Detta borde de allra flesta känna till, även vårdpersonalen.

Ingen hänsyn till sjuka i budgeten

I den budget som finansminister Anders Borg presenterade i måndags föreslås att restaurangmomsen sänks. Ingen kan idag med säkerhet säga vad det får för effekter på sysselsättningen.
Vad som är säkert är dock att det kommer att blir dyrare att köpa ut livsviktiga mediciner och besöka sjukvården enligt budgetförslaget. Likaså skjuter man på den tandvårdsreform som skulle göra det billigare att gå till tandläkaren för kroniskt sjuka som riskerar att drabbas av skador i munhålan till följd av sjukdomen och mediciner. Detta drabbar många njursjuka som har problem med sina tänder.
Det är beklagligt att man åter väljer att lägga en populistisk budget som gagnar de som är friska och som kan försörja sig själva.

Hägglund borde ut i verkligheten

Det är känt att Göran Hägglund (KD) har en del problem i regeringen. Han fick exempelvis inte igenom någon skattesänkning för pensionärerna. Däremot tvingades han mot sin vilja att säga ja till sänkt restaruangmoms. Han var ändå nöjd med budgetförhandlingarna eftersom han lyckats få igenom höjda bidrag till de sämst ställda pensionärerna. Idag kan vi läsa i tidningarna att Göran Hägglund även känner sig nöjd över att frikortsgränserna för för sjukvård och läkemedel höjs med sammanlagt 600 kronor vid årsskiftet.
Vilka är det som drabbas mest av den här höjningen? Jo i första hand är det de sämst ställda pensionärerna som också är de största konsumenterna av sjukvård och läkemedel. Även långtidssjuka som genom förändringarna i sjukförsäkringen har fått försämrade ekonomiska förhållanden och ett ottryggare liv kommer att få ännu mindre pengar över.
Socialminister Göran Hägglund borde ut i verkligheten och själv med egna ögon konstatera att det faktiskt finns många människor i vårt land som inte har råd att besöka läkare, tandläkare eller hämta ut livsviktiga mediciner på apoteket. Från årsskiftet blir det ännu svårare för dem att få pengarna att räcka till.

Rätten till semester i sommar gäller inte alla

I Ekot i Sveriges Radio rapporterar man idag att fr o m den första maj införs en ny regel som innebär att hemkommunen ska stå för kostnaden då någon behöver hemtjänst i en annan kommun, exempelvis vid vistelse i sommarstugan.Detta är ett klokt beslut eftersom det inte är rimligt att små kommuner med många sommargäster ska tvingas betala hemtjänst för personer som inte är skrivna i kommunen.Det är också bra att det gällande regelverket inte begränsar vistelsen längd, även om vissa kommuner gruffar och anser att fyra veckor borde räcka.För den som för sin överlevnad har dialysbehandling är det stor skillnad. Flera landsting har sedan några år tillbaka begränsat tiden för hur länge de betalar gästdialys vid ett annat sjukhus i Sverige eller i utlandet. Inom exempelvis Västra Götalandsregionen godkänner man endast två veckors semestervistelse per år utanför hemmet för den som har dialys. Vill man ha ytterligare en två veckors period måste det ansökas om det ett par månader i förväg.Det är inte rimligt att man i Sverige gör skillnad på olika grupper av funktionshindrade. Alla människor har lika stort behov av att resa hemifrån på semester, hälsa på släkt och vänner eller göra resor i tjänsten. Om funktionshindrade i Sverige ska ha full delaktighet i samhället får det inte finnas något som begränsar den fria rörligheten. Tyvärr har många landsting tvingat njursjuka till kommunarrest.